Dragons nya spelare Arthur James Guyton är på plats och invigde sin första träning med laget idag efter vårt BG-pass. En man från Sundsvall tidning kom fram till några av oss under träningen och bad först mig och Ellen att skaka hand och välkomna amerikanen. Jag var väldigt tveksam, det kändes lite pinsamt och dessutom skulle han ju knäppa kort på hela alltihopa. St-killen ville att vi skulle vara runt tre stycken för att skaka hand men ingen vågade så jag fick gå fram själv, jag kunde ju inte svika honom. Han knäppte sitt kort men eftersom jag var själv så var det nog helt förgäves. Aja, nu har jag iallafall välkomnat honom till Sverige, - Hey, welcome to Sweden!

Det var det de.

P.s Efter att ha klivit upp en timme innan bussen skulle gå till skolan, fixat håret på nolltid och sminkat mig fort som ögat var nog den finaste kommentaren för idag av Micka, - "Du ser ut som en nyplockad ängel" Det där var jätte fint sagt! Även om jag inte kände mig riktigt riktigt som så

Jag funderade på något som verkade jätte intressant, det känner jag. Men jag rädd att jag glömde vad jag funderade på

Kära nån, jag tror jag precis upplever min första mensvärk... Jag brukar ju aldrig få några märkvärdiga biverkningar, om inga alls? Men idag har jag haft jätte konstiga och obehagliga känningar i magen och mått apdåligt stundtals.

Alvedon alvedon

Ohh, jag råkade ut för ett halkrammel precis när jag kommit fram till garageuppfarten hemma... Jag har liksom klarat hela dagen i världens elakaste och dummaste blåst, jag ville faktiskt slå den! Vinden alltså, och jag gick in för att göra det också, men vad i hela friden skulle jag slå på? Jag var jätte nära på att slänga omkull mig själv när jag skulle knuffa och slå till den. Jag var så rosenrasande, och bara för att det blåste så hårt så började den rinna vatten ur ögonen, det spelade ingen roll om man blundade eller höll vantarna för hela ansiktet. Vinden tog sig igenom allt!

Jag gick från busshållplatsen strax före rondellen till Gärde med min 20 kilos träningsväska i motvind vilket inte är den kortaste promenixen. Jag skulle spela curling eftersom det är min nya hobby! Nej vi hade bara friluftsdag, curlingen får morfar ta hand om, för jag tror att han gör det ibland.

Återigen har jag trots mitt otåliga och dåliga humör klarat mig bra. Trodde jag ja. Väl hemma, kliver jag på en hög med krossad snöis som ligger på den isiga vägen, skeppohoj. Jag flög baklänges, landade på rumpa och rygg och såg väskan flyga. Det är ju i och för sig inte helt sant, min väska kan knappt flyga, inte förrän den bantar iallafall. Inte för att jag bara väger 20 kilo, men det var ju jag som halkade.

Först blir jag arg, jag var ju helt oförberedd. Sen börjar jag skratta, ganska mycket, inte för att det var pinsamt på något sett, det var ju heller ingen som såg. Men alltihop kändes bara typiskt och onödigt. Men jag klarade mig med lindriga skador (så säger dom alltid på nyheterna)!! Fast jag fick inga skador alls egentligen. Men det låter fränt

Sen gick jag in och lagade korv och makaroner, åt sedan en macka, banan och världens största och godaste kanelbulle. En liter te drack jag också.

Nu är jag nöjd, men funderar på fil också. Det är konstigt att jag aldrig får maten ur huvudet, jag vill JÄMT JÄMT JÄMT ha något att tugga eller äta på. Jag behöver nog hjälp

Ha det bra blodpuddingar

Dagen i ära har jag jobbat från 12-18, dvs ett par timmar mindre än igår. Jag åt frukost kl.10.00 och for till jobbet, utan matlåda, utan pengar. Jag orkade inte fixa så jag åt inte på nästintill 9 timmar, har nyss ätit middag. När jag skulle lämna jobbet var jag helt yr och mådde illa, jag hade ju knappt druckit heller. Min kropp är inte van att vara utan mat såhär, det är inte jag att strunta i det. Men nu är faran över, jag har fått min mat.

Jag har funderat och pratat med både Emma och mamma. Alla tjatar om att de är stressade, inte ibland utan JÄMT! Vad är det här!? Visst, några har väl sina anledningar att vara stressade men att använda ordet "stress" vardagligen som en slags ursäkt för olika saker? Sluta! Jag berättade för mamma om att många jämt säger att de är stressade: Vi har så mycket, oj oj oj gud vad mycket det är och oj vad jag är stressad!

Både mamma och Emma höll helt klart med, det är ju så uppenbarligt sant! Alla säger det, men har verkligen alla känt efter om de bör vara stressade eller vill man vara stressad bara för att alla andra är det och att det på något sätt är lite status att vara stressad för att man då ses som en slitvarg med många järn i elden? Mamma sa att frågade man någon: "Hur är det?" Så svarar alltid personen i fråga: "Jo det är väl bra, men det är mycket/fulle rulle/stressigt". Jag säger inte att jag aldrig sagt det, tvärtom.

Men vem kommer bry sig eller reflektera över det här snart? Det kommer ju bara bli ett ord som inte betyder något. Jag vill inte anklaga eller klaga på någon för det här, allting är upp till var och en vilken situation man sätter,- och anser sig vara i. Utan att framhäva mig själv som någon supermänniska eller anse mig själv ha rätt att kalla mig stressad så kanske jag har lite mer än medel att göra idag. Runt 11 träningar i veckan, jobb och skola som går bra i betygväg, kan inte gå bättre och på det ska man försöka hinna träffa vänner eller ligga i soffan.

Jag vet faktiskt inte om jag är stressad? Eller jo klart jag är men jag har i stort sett bra planering, sen har jag levt i det här så länge och byggt upp det successivt att jag knappt vet skillnaden att vara stressad och inte stressad. Ibland kommer stressen fram tydligt och man blir otroligt less, skulle inte tacka nej till att sluta skolan i år men det är bara att hålla ut. Jag tror mycket av stressen kommer fram i mitt ibland ganska lättirriterade humör. Saken är nog den att jag inte vet bättre? Jag vet helt enkelt inte hur det är att inte vara stressad. Jag vet jämt att jag har många saker som måste göras. Om inte på direkten så såsmåningom och det ligger alltid i bakhuvudet och trycker. Därför märker jag ingen skillnad dagligen, förutom då jag får ligga i soffan och titta på tv, men inte ens då är jag alltid avslappnad.

Nu slutar jag med det här diskussionsämnet, det finns faktiskt viktigare saker att fokusera på. Men fundera över det här? Kan hela världen vara stressad? I så fall hör det ju bara till livet, så släpp det. Jag ska försöka sluta säga att jag är stressad

P.s Gud vad vi skrattade i fredags,tårarna bara sprutade. Det var inte nådigt hur mycket jag och mamma skrattade, Daniel till viss del också. Ska försöka leta reda på videon på youtube igen, det gick på Tv i fredags!

BRUKAR DU

Peta dig i näsan: Det hör till livet

Titta på dig själv i spegeln: I skolan undviker man iallafall om man inte tagit mod och kolla redan, jag vill inte veta hur jag ser ut.

Gnälla: Nej, men klaga

Skrika: Bara om det apar sig på träningen

Sova: Så gott det går. Min kropp verkar inte vilja sova så mycket mer än 8 timmar max, jag vaknar

Ha ångest: För ofta tror jag

Skada dig själv med flit: Nej man tänker inte riktigt efter innan man slår näven i bordet eller så

Ta mediciner du inte borde ta: Nej, jag tycker inte om piller

Vilja dö: Inte på riktigt, på låtsas ibland kanske

Drömma mardrömmar: Nej men vet ni jag drömde idag! Det var jätte läskigt och jag var rädd men tillslut vaknade jag och fick intala mig själv att allt var en dröm. Då somnade jag om

Drömma sexdrömmar: Nej

Ta droger: Nej

Försöka vara annorlunda: Försöka skulle jag aldrig orka, varför liksom?

Klä dig i svart: Inte ofta, händer nog jätte sällan

Gå till kyrkan: Nej

Gå i skolan: Jajemen

Röka: Nej

Ljuga: Bara om jag måste och i så fall i vitt

Hata folk: Nej, men det finns mindre trevliga, och jag vet namnet på en nu...

Lita på folk: Ja, alltför mycket. Jag antar jämt att alla är ärliga och snälla, det kanske är dumt eller

VEM

Saknar du: Emma, jag kom nyss hem från henne

Vill du döda: Ingen

Rörde dig sist: Emma

Vill du slå: Ingen

Kysste dig sist: Andreas

Vill du kittla: Alla

Kramade du sist: Emma

Vill du prata med: Morfar

Vill du vara som: Det där kommer jag aldrig kunna svara på, i så fall måste man välja någon man känner

Sårade dig sist: Vet inte

Vill du bli galet full med: Ingen

Gjorde dig riktigt glad senast: Emma

Fick du sms från senast: Karin

Ringde dig senast: Mamma

Är vackrast på jorden: Alla säger vi

HAR DU

För många vänner: Nej, man har väl tydligen aldrig för många? Men jag kan inte påstå att jag skulle hinna med så många fler

Förföljelsemani: Vad betyder det då? Att man har en tendens att följa efter folk? Nej det gör jag gärna inte, jag går väl vart jag vill

Tvångstankar: Förut hade jag en del, nu tror jag faktiskt inte det, jo ibland. Men jag har inte så mycket tid för det

Någon annan psykisk sjukdom: Säkert

Någon fysisk sjukdom: Nej

Någon skada: En oläkt stukad fot

Färgat håret: Nej bara slingat, skulle aldrig nånsin få för mig att färga!

Brutit några ben: Nej

Några piercings: Öronen bara

Egen dator: Ja

Bra självförtroende: Beror vad det handlar om

Kysst någon: Ja

Tagit nakenbilder: Nej

Sagt jag älskar dig till någon idag: Ja

Bjudit ut någon: Ja

Varit kär: Ja

Dumpat någon: Ja ungefär kanske?

Stulit någonting: Nej

Lämnat landet: Ja tusentals

Tuttat eld på nått: Nej, bara ljus och raketer

Gjort något olagligt: Nej

HUR

Går du: Rakt. Framåt marsch ni vet

Svarar du i telefonen: Aaa hallå det är Emma Ericsson! (Men brukar mer och mer bara bli aaaa hallå? Dessutom, ringer folk till mobilen så förutsätter man väl att personen i fråga vet vem den ringer till

Fördriver du tiden: Träna, plugga, jobba. Är det tid över så är Tv och dator ett alternativ

Mycket pengar har du: Jaha du

Ofta diskar du: Jag sätter på diskmaskinen varje gång jag ser den är full och plockar ur om jag ser att det är rent

Ofta städar du: Då jag prioriterar och har tid, måste väl iallafall försöka dammsuga en gång i veckan

Många stör du dig på: En bunt, förlåt men jag är lättirriterad ibland

Ofta träffar du din familj: Då jag kommer hem på kvällen, pappa torsdagkväll till söndag om inget skiljer från planeringen. Han jobbar ju chef i Norge nu. Men det hade ändå inte blivit så mycket skillnad i antal dagar han varit borta om han varit kvar på det gamla jobbet i det nya distriktområdet han fick. Åh

TROR DU

Att du kommer bli något: Jag vill

På gud: Svår, mest nej

På rymdvarelser: Nej

Att folk tycker om dig: Ja, men hur man än gör så är det alltid någon som inte uppskattar en lika mycket

På ett liv efter detta: Man kan ju alltid hoppas

Att fiskar kan tänka: Ja, fisken kan det (Den heter det, min fisk) Den har det efter mig!

Att du kommer leva länge: Jaaa om ingen dödar mig så!

Frukost måste väl nästan vara det bästa jag vet. Jag skulle inte klara en enda dag utan den ljuvliga måltiden, det är en seriös påminnelse. AH! Anledningen till att man vill vakna är väl endå frukost! Alltså, jag menar inte att om jag inte får någon frukost så knallar jag iväg till bron och kliver över staketet, plask och plums. Jag blir bara så lycklig vid tanken av maten. 

Då jag vaknar, på med tofflorna och morgonrocken (gå på toa innan om jag behöver) och är jag frusen så åker mjukisarna på. Sedan ligger all fokus på frukost och tidningen som jag läser i samma ordning, dag ut och dag in. Jag skulle egentligen kunna sitta i köket enda tills det är dags att kila till bussen.

Men det finns iallafall en nackdel men måltiden. Då frukosten är slut (det finns ju faktiskt gränser över hur mycket man får stoppa i magen, även om de inte är nådiga) blir jag olycklig. Man bi ju lessen... Att gå från att leva i en dröm, till att vara tvungen å borsta tänderna

Att borsta tänder är väl tråkigt!? Det är väl jätte JÄTTE tråkigt!

När jag var liten (då mamma och pappa slutat borsta) drömde jag jämt om en slags vit elgubbe som kunde göra jobbet åt en. Samma sak vad gäller massage, gud vad underbart. Jag skulle köpa massagegrunkan så fort den blev uppfunnen

Fy UH va lat jag är

Trevlig kväll!

Head under water