Farewell!

Nu är de sista förberedelserna klara. Mamma bad mig (förhoppningsvis hennes sista förberedlese för mig) att skriva in något som kallas In Case of Emergency, forkortas ICE. Skall användas om det händer mig något, "räddarna" eller hur man ska uttrycka det kan då söka ICE på mobilen och hitta mammas oh pappas telefonnummer. Så jag skrev ICE framför deras tidigare kontaktnamn, ombads även ändra mamma och pappa till mother och father så att det skulle bli "internationellt". Bra tänk mamma. Tycker om när du är klipsk.

Chansen att jag dör eller blir kidnappad känns så fruktansvärt liten nu så jag kanske skulle ta och sova ute på gatan mitt i centrum någon dag. Jag är överbeskyddad, och tro mig när jag säger att jag bett till Gud att hon inte ska hyra en livvakt.

Må gott!

Nu är vi äntligen där. Mot Spanien imorgon! Eller idag för att vara petig. Dah

Det ska bli suparoligt! Jag orkar inte dadda mer här, men hörni, på återseende ;)

P.s Jag fick min grovt efterlängtade blodpuddin idag och jag gjorde även det speciella, i princip nödvändiga tillbehöret till!!! Wey, jag kanske delar med mig av receptet sedan, det är ej att kritisera.. MHM!

Mamma har även filat och badat mina fötter idag, ni förstår inte hur ovårdade dem var. :S Jag hade glömt klippa tånaglarna så jag såg väl mer eller mindra ut som en häxa, gulp... Jag var kort och gott lite olägligt men dock perfekt förbered för haloween (det är egentligen ingenting man önskar). Så jag känner mig ganska redo! Med ett par välvårdade, finslipade fötter och ett klartänkade och skärpt huvud så kan det bara bli bra. Väl hemma blir det till att hoppa på gatufesten bums.

Good night! Gonna miss you guys... Love you so much, you know that

Tjenare mittbenare, jag har glömt att berätta om livet på senaste. Förra veckan hade jag feber, var ledare på basketcampen som pågick mån-tors. Utmattande! Jag jobbade också och tiden rullade blandat med illamående pga kraftigförkylning och åksjuka. Åksjukan är lätt att förklara då jag blev lite för koncentrerad på en mygga i 08.15 bussen påväg in till sporthallen för att så gott som utplånas av de bedårande små liven.

De senaste veckorna har jag bara pulat i mig Kan Jang och massa skit. Dock smakade det inte det. Jag har med andra ord levt på godsaker. Och eftersom jag har varit sjuk har jag heller inte gjort energikrävande saker och förbrukat detta.

Men snart bär det av till Barelona, då ska jag springa på planen!!! Faktum är att jag åker på tisdag, men det är så mycket som händer här hemma så jag vet inte hur pass mycket råd jag har med detta. Men iväg ska vi och det kommer bli hur underbart som helst!

Mamma gumman... Hon är jätte ängslig, hon är så som person och hon är fruktansvärt rädd att någonting ska hända mig. Jag tror nästan att hon har packat ner ett hel sjukhus i min väska, plåster, piller, compeed...

Men det värsta är nog att hon köpt ett överfallslarm. Jo, men jag ödlsar ingen energi på att undra om hon kommer kissa på sig i samma stund jag åker. Men med ett överfallslarm och tusen miljarder tips på vad man ska akta sig för och tänka på så hoppas jag att jag klarar mig bra. Jag har blivit varnad för bland annat äggkastning som leder till snatteri och det gamla vanliga som att inte lämna glaset! Gud vad jag vet det...

Någonting tråkigt är att jag har fastnat jätte mycket i dörrahandtag på senaste, jag har en förmåga att vilja stryka dörrarna så nära att ärmar, fickor och alla möjliga tröjöppningar vill fastna och jag blir lika irriterad varje gång då jag i princip ligger på golvet. Jag vet inte hur jag bär mig påt, men frustrationen kryper allt närmre... Det måste finnas en lösning på det eviga problemet?

P.s Försök inte vara cool och öppna en banan på ett onaturlig sätt som att hålla i skaftet och slänga med den frammåt. För det första så kan det sluta med att man kastar iväg hela bananen, och det är inte bara en fara för bananen, du kan ju faktiskt råka kasta på någon. För det andra kan det bli exakt samma sak fast att du istället står kvar med skalet i handen, vilket är ganska otacksamt då det blir mycket kletigare att torka upp på golvet. Men bananmos smakar dock bättre än vanlig banan. Fast egentligen spelar det ignen roll viklet som, jag kommer föralltid älska bananer i alla former förrutom stekt, kokt och grillad.

inevitable

Humörsvängningar, förlåt mig...

Glad midsommar!

Jag är ledsen. Hur kan jag vara det? Hur fan kan jag det? Du gör som du vill precis som jag gjorde. Jag bryr mig inte. Försvinn

Love you sooo much! Mitt söthjärta

Satan... det här kom definitivt inte lägligt. Har både jobb, träningar och dessutom ska jag var en typ av ledare på basket campen som börjar imorrn. Allt är ganska viktigt just nu och vi som ska åka till Barcelona med basketlaget om lite mer än en vecka.

Har inte alls mått bra idag, jobbade från 8.30 till 15.30 och rösten försvann mer, och mer, och mer...

Jag blir ganska blåst och borta när jag är sjuk. Vi satt och pratade vid matbordet, jag kom direkt från soffan där jag sovit en stund och höll på att dyka ner med huvudet i pastan. Det kunde kanske ha blivit mitt första ansiktsplask någonsin där i pastasåsen.

Vi pratade bland annat om "upplägget" och schemat för de kommande veckorna, mamma undrade vilken tid jag hade träning. IGEN. Med ögonen halvöppna och huvudet lätt hängandes framåt, beredd på störtdykning säger jag ganska säkert åtta till sex, ingen tvekan.

Alla kollar på mig. Jag förstår ingenting. Mamma upprepar: Åtta till sex? Samtidigt som jag känner hur hon tittar på mig. Jaaa, mumlar jag. Pappa och Daniel börjar fnissa, vet inte om jag skojar med dem eller inte. Jag kollar upp och möter deras blickar, de ser att jag inte förstår eller hänger med över huvud taget på vad jag sagt. Halvdöd som jag måste se ut börjar dom skratta och Daniel frågar igen, åtta till sex? Jag fattade efter något som kändes som en evighet. Jag skrattade, samtidigt fick jag tårar i ögonen. Så trött var jag, jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta.

Hela kroppen värker, jag är alldeles varm och svettig, röd om kinderna, mitt huvud är ostabilt och gör ont liksom min hals och därför ska jag gå och borsta tänderna nu. Jag tycker inte om det här