Hallå.

Här är en annan saga från då jag var liten. Förbered er, den är ganska dramatisk.

Sagan om en nallebjörn

Det var en gång en nalle björn. Han hade inga föräldrar han var ensam i världen. Men en dag fan han sina föräldrar de hade jätte roligt tillsammans. När många år hade gåt var han stor och klarade sig själv. En dag såg han en docka i en soptuna. De blev vänner för livet.

P.s Jag har alltid älskat lyckliga slut...

Mmm, kopierar upp 50 st frågepapper till min statiska undersökning...

Igår skulle jag ta bussen in till stan för att möta laget på kfum för avslutning (?). Vi ska böja träna på måndag igen efter ca en veckas uppehåll. Just ordet avslutning kändes kanske inte mitt i prick men umgås är aldrig fel. Vera kom också, blir alltid lika glad att se henne. Såg henne för första gången på jätte länge i fredags då jag skulle in på stan en snabbis efter gymmet då någon knackade mig på ryggen. Vi kramade om varandra och pratade om både det ena och det andra innan vi gick åt varsitt håll.

Det jag skulle komma till från början var att på bussen klev ett gäng vuxna människor på. En del ansikten kände jag igen sedan jag varit fotbollsledare på fotbollsskola för yngre. En av männen i vuxenskaran satte sig bakom mig och JISES vad det stank, jag trodde att jag ville slå mig med en stekpanna. Jag kunde inte avgöra om det luktade sur snus eller diaré. Ursäkta så hemskt mycket. Men det var outhärdligt och där satt jag, hela resan in till stan. Jag förstod ju ganska direkt att det var sprit han luktade såsom de levde om. My god

Well, as you said...

So let me introduce you to my world

Jag sa att jag skulle lägga in sagor jag skrivit då jag var liten som jag hittade och läste igenom för ett tag sedan. Här kommer en, av typ 110 st... Jag älskade att skriva böcker. Men jag lägger in de kortaste.

Jag blev dock lite förvånad när jag läste den ena, den var ju nästintill brutal! I övrigt har jag skrivit ett par stycken som är ganska sorgliga som handlar om personer eller djur som inte har några vänner. Fast dom slutar ju såklart lyckligt. Det måste ha varit under en period som jag tänkte väldigt mycket och funderade över sådana saker. Men dem lägger jag in vid ett senare tillfälle. Trisst bara att ni inte kan se alla vackra bilder till, haha.

Sagan om häxan som ljög (den här tycker jag är brutal)

Det var en gång en häxa. Hon bode i skogen. Många kom och sa -"kan jag få lite pengar? jag är så fatig". Nej! sa häxan. När många hade fåt reda på att hon inte var rik så blev de arga på häxan. Dom hög huvudet av henne för att hon döddade djur och människor och för att hon ljög.

Hjälp? Hugga huvudet... I och för sig läste vi ganska mycket historia på låg/mellanstadiet som bland annat handlade om människor vilka man trodde var häxor och som därför avrättades osv. Annars har jag ingen bättre förklaring

Ikväll blir det shake and bake muffins för hela slanten med Emma! Dom kommer bli gudomliga, var så säker.