Idag var jag uppe med tuppen, jag trivs så jäkla bra med det. Egentligen borde jag flytta in i hönshuset. För lägga ägg, det ska väl inte vara någon konst? Om jag nu inte redan lyckats, för tro mig, jag lyckas med de mest otippade och omöjliga ibland. Och TRO mig också när jag säger att jag är den som blir mest förvånad, komplett mållös är väl ordet. Jag får inte fram ett pip, det enda jag gör är att gapa, och det ser inte sådär jätte bra ut... Lägg ägg istället

Har förbrukat min andra körlektion, givk bra. Kilade förbi Specsavers Blic (grejer det! fan heller...) och bytte tid för att kolla ögonen, jag har börjat skela på senaste tiden. Nä, dämpa hjärtattacken, jag skulle enbart byta tid. Pjuuh... Tydligen måste man göra en synkontroll per år för att få beställa linser! Och det är KRIS! Mina träningar börjar snart, kul att få e boll i pannan det första man får, fast skönt nog är det inte så illa, har bara -0,75 på närsynt så de e OK. Det värsta är att kollen kostar 395;- VAAAAAAAAAAAAAAAADÅÅÅÅÅÅÅÅÅ? HALLÅÅÅÅ!!? Snacka om att bli snuvad på en (välbesparad) resa tur och retur till Uppsala exempelvis. Pappershuvuden... Jag blir arg! Fast jag ska inte bli arg, så jag andas ett, två, tre, in och ut... Men ändock, betala skjortan bara för att jag måste dras med en aning sämre syn än den normala svenskan, himmel och plättar med sylt.

Nu har jag druckit mitt kaffe, övertalat DIG att följa med till Tranviken. Pappa skjutsar ut, antagligen veckans snällis om ingen annan lägger på ett kol.

Tjofadderittan

Hej och hå farbroblå (Emmas favorituttryck, hon fullständigt hatar när jag säger det. Sorgligt att det kommer naturlig så ofta)

Men det var då ändå inte det här jag skulle tala om. Jag har varit på en minisemester hos Lovisa, nere i mitt kära Uppsala. Jag blir alltid lika ledsen då jag åker därifrån, särskilt då man passerar alla de öppna fälten, åkrar och ängar i massor... Jag tror jag lämnar en del av mitt hjärta kvar där. Kanske inte så konstigt att det gör ont då. Vi har tagit det fullständigt lugnt, det kan jag svära på. Legat på bryggan, bläddrat i blaskor, läst vora goda böcker, samtalat med båtnänniskor, vid ett tillfälle blundade vi, haha ;P fikat, lunchat, middagat, tevat och såklart sovat. Fast jag vaknade halv 9 båda dagarna, och eftersom jag har ganska svårt att somna om efter att jag sett dagsljuset så låg jag och slarvsov innan jag klev upp, slog på tv:n och väntade på Lovisa :)

Tisdagkvällen tänkte vi kolla på bio några stycken men sent ute som vi var, fick vi skylla oss själva då vi vägrade sitta på första raden och begav oss för att fika. Eftersom att ALLA i sällskapet jobbade på mc donalds, så blev det en hel del jobbprat. Haha, men det lyfte fram en del skratt.

Nu är jag hemma, välkommen! Tackar. Dök rakt ner i jordgubbslandet, plockade något jag uppskattar till några liter, åt till en början mer än jag sparade i min plastburk, skärpte till mig, fick ordning på alltsammans, pussade godnatt till Sune och nu är det väl "dags att tänka på refrängen". "Det är en dag imorgon också" Vilken förälder har inte sagt det? undrar jag.

Mer om allt vid ett senare tillfälle, ska upp klockan 6 imorgon och ha min andra dubbla körlektion för den här veckan, samt min andra totalt! Det var riktigt roligt i måndags och jag gillar min lärare! Jag blir avslappnad och lugn, för det är det intrycket han själv ger.

Gasen i botten med tandborstningen! Hrmmhfrmm...

Halva huset syns på bild 1, utsikten bild 2.

Herre min je vilka äventyr... Jag vet inte om jag orkar göra om allt

Det var ju grym! Och känslig som man är, var det inte långt ifrån att tårarna skulle rulla nerför kinderna...

Idag har jag faktiskt hunnit med mycket! Hjälp pappa dra ut spikar ur brädor som jag sedan sågat itu i tre delar innan jag for på gymmet, drog upp på Hedbergska och spelade lite basket, träffade många där! Bland annat brorsan! Sen vart det Mc Donalds och Hancock :D Jobb imorgon + kusinerna från Uppsala, längtar tills dess :) Sista jobbveckan, jag vet.. det är ett jäddra tjat från min sida men jag ser fram emot lov! DET FÖRTJÄNAR JAG!

Sängen här kommer jag!

AAAAAH... Jag förstår inte att jag saknar dig så mycket, nu är det lite för jobbigt för min smak. Det är så pinsamt att jag faktiskt tycker synd om mig själv...

Det måste vara fler än jag som känner skillnaden på bananer som legat i kylen och gentemot de som inte gjort det? Jag vill inte ha kylpåverkade bananer...

Dags att ta sig i kragen, jag borde inte sitta här alls. Då det är jobbigt, så ska man underhålla sig själv, vara ute och greja och pyssla med saker hela tiden bara för att man ska få tankarna på annat håll. Ska ner på gymmet om några timmar, det lär väl få mig på rätt köl igen. I alla fall för en liten stund.

Pappa kom in, ville ha hjälp med några bräder och hans sa något om spik... Vi målar huset. Men jag schasade bort honom... jag orkade inte lyssna...

Jag har inte ens borstat mina tänder! Men jag vill inte borsta mina tänder! Jag önskade att mamma eller pappa kunde göra det på mig som då jag var liten. För det är exakt så jag känner mig, som en litet barn... med alldeles för stora kläder, och alldeles för mycket ansvar...

Colby O'Donis ft. Akon

Finns det hopp för allt? Och då menar jag precis allt. Får man våga tro att allt kommer bli som förut? Att allt blir bra? Fast på ett litet annorlundare sätt.

Finns det nån som förstår mig? ='( Jag förstår mig nämnligen inte på mig själv eller den här situationen. (Är det ens en situation? =/ gjorde jag det själv?)... Jag är frustrerad, och jag kan inte sova...

Efter att ha mött upp jocke och johanw vid ICA för att sedan gå till en för mig någorlunda okänd Alexander, så gick kvällen mest ut på att sitta och prata med Jocke. Eller mest, BARA. Visst var det otroligt uppskattat från min sida, Jocke kan man itne ha tråkigt med men det var meningen att det skulle vara fest där (vilket jag verkligen verkligen inte ville). Ville bara ta det lugnt (så blev ju fallet också, var banne mig inget man kan kalla fest där), typ gå hem till Johan eller mig, lyssna på musik, FIKA, sjunga och spela gitarr, inte vet jag...

Jag ville bara bort därifrån, Jocke också för den delen, men vi blev kvar... Gah.

Och jag har kommit på att det här inte håller. Varje gång jag går bort någonstans så blir jag döödshungrig. Jag måste umgås hemma hos mig, så jag har nära till kyl och skafferi. Jag sa till Jocke, nästa gång tar jag med mig havregryn så jag kan göra gröt! Och det var precis det jag gjorde direkt då jag kom hem.

På det åt jag en macka med sjutton kilo lager pålägg, det är så jag vill ha dem. Ikväll körde jag på massa ost, prickigkorv (vad fult..haha. Tänk efter.. Prickig..Korv? :S) Aaaja men aa.. Åsså bearnaisesås och sallad. Jag är egentligen ingen man kopplar till bearnaise, har aldrig varit min favorit. Men det duger i krig, förresten så var prickigkorv och bearnaise excelent ihop! En rekommendation från min sida..

Jag är ändå någon som är otrolig okräsen vad gäller mat. Ge mig i princip vadsomhelst, och jag stoppar det i munnen. Fast jag kände nu att det jag nyss skrev bör vara en varningssignal, jag är tametusen en fara för mig själv... Tänk om jag börjar svälja spikar, åh Gud rädda mig den dagen..=/ Om någon är vänlig, så res en varningsflagga innan det slutar med att jag skadar mig själv riktigt ordentligt.

Nu ska jag försöka snarka, för det kan inte jag!