Jag längtar efter att få träffa dig iallafall! :) Gounge! Det är bara en vecka kvar tills jag slutar jobba nu och dörren till sommarlovet står på glänt...

Jag har börjat bli förskräckligt galen i bananmos. Så fort jag ser en banan så tänker jag på mos. Så jag skalar av bananen, lägger den på en tallrik och börjar tokmosa med en gaffel. Det är så otroligt mycket saftigare och kletigare att äta, och uppenbarligen så faller det mig utsökt i smaken. För jag kan bara inte få nog. Bananmos i all ära. Det har blivit min nya passion efter blodapelsinerna i vintras.

Åter till verkligheten, fast där har jag inget att säga...

Puss och banan

I tisdags åkte vi med familjen (jag körde hela vägen =D) till Öje där Åsa och hennes familj har stuga. Vi åker dit på tradition och vi äter jämt hur mycket bullar och tårta som helstf ör att sedan grilla hamburgare, bada och spela spel. Dock var jag inte med förra året, jag tror jag var i Italien då. Men det var skönt att träffa alla, det är mammas kompisar och deras barn. Jag stormtrivs med dessa människor.

Jag skulle också vilja ha ett sådant sommarställe, som man tappar andan av för att det är så sjukt vackert samtidigt som en obeskrivlig frihetskänsla sprider sig i hela kroppen. Jag ska ha en sommarstuga då jag blir äldre. Punkt.

Jag och Emma ska ha den tillsammans, det är iallafall så det är tänkt. Men om vi inte är singelbruttor vid det laget utan har varsin gubbe så får vi se över en lösning då. Den ska iallafall prompt ligga vid havet, jag insisterar att vi ska ha en gungmatta, kanske en studsmatta? Det vore inte fel. Fast vi får eventuellt tänka över det rejält, efter några barn och ett helt halvt liv så är antagligen inte brösten vad de en gång varit. Hehe, man får passa sig så man inte får en snyting mitt i allt hoppande. (Jag ber så hemskt mycket om ursäkt, det finns bra bh:ar det vet jag...) Ett megastort trädgårdsland skall vi också ha med diverse bär, sallad och morötter. Jag ska bli som morfar på den fronten, han är grym med trädgård osv.

Korsord ska jag också börja med, det är givet och taget. Jag ska bli som farfar. Han måste vara den smartaste jag känner i hela världen. Jag ska också liksom han trolla för mina barnbarn, dra skämt, ordvitsar och pyssla med underhållning för de små genom att låta dem tro att det växer jordgubbar i snön på vintern. Jag ska följa Ericssonsläkten, gammelfaster Gittan har väl haft myror i rumpan enda sedan hon föddes? =) Rätta mig om jag har fel, det är liv och lek i stor del av Ericsson.

Men Emma och jag ska inte vara där varje dag och häcka. Vi ska hjälpa våra barn och barnbarn med mångt och mycket. Och utöver det så ska vi ut på äventyr, åka cross, paddla kanot och resa utomlands för att nämna ett fåtal saker. Vi har hela livet framför oss då vi blivit två rynkiga hjortron. Men det viktigaste av allt är att vi ska äta god mat och baka. Jag får ta och lära mig iallafall! Men chokladbollar ska jag väl kunna svärja ihop på en kick. Jag är bra mycket bättre på matlagning, så jag antar väl att Emma får sköta bakningen. jag var t.o.m så snäll att jag gjorde gourmé lunch till hela familjen idag :)

Pepparkakor kan jag nog bidra med, innan dom far in i ugnen. Nejmen näe, så illa kan det inte vara. Jag ska inte ha så låga tankar om mig själv innan jag ens provat.

Vi har dessutom LIKSOM bestämt att man inte är tant nog om man inte är lite mullig. Men det får vi tänka över på våra äldre dar med ett gåuppiviktschema.

Pratade med min polkagris hmm..ihår tror jag och det var ett samtal om ett helt liv kändes det som. Vart har du varit? Var har jag varit? Vi har inte träffats på 2 veckor tror jag, så mycket jobb och annat ivägen... Men nu är vi varandras in- och utsida igen så vi pustar ut... Fötterna är på jorden, vi har fått ordning på våra själar

Nog om allt, på återseende

Jag tycktes, eller vet att jag var enormt, nästan magiskt fascinerad av att pilla bort ludd från strumporna mellan mina tår då jag var liten. (Jag vet inte hur många gånger min mamma både påpekat, och självklart illustrerat hela kalaset)... Nåja.

Jag kunde komma springandes i full kareta, lyckas få syn på det där vita luddgrunket, tvärnita, sätta mig ner på stjärten och börja pilla bort allting för att i nästa stund ställa mig upp igen och fortsätta springa.

Det måste på något sätt ha stört mig, eller så tyckte jag om det. Jag har alltid tyckt om att pilla, det vet jag ju själv. Kanske jag ska återuppta mitt forna intresse? Bara för att se om det kan väckas till liv igen..? Eller så kanske det är lika bra att inte utmana ödet. För jag är inte riktigt säker på om jag vill ha tillbaka det.

/"Nya strumpor, det vaknas ludd".

God natt

Nu har jag jätte baota mycket ont i magen istället...

Idag då jag var ute och sprang så träffade jag min ängel :) Hon lyste upp hela gångbanan där hon kom trampandes på sin cykel! Snäll som jag var, besparade jag henne på en svettkram. Puss

En annan ängel träffade jag på jobbet. Den här gången kunde jag heller inte kramas då jag var på ena sidan kassabänken, och hon på andra. Istället ler man nästan så att mungiporna spricker och man visar hela tandköttet, bara för att visa att man e så glad att se den andre! För det var jag vekligen!

Gud vad den här stan är full av änglar

Jag måste ha kramar nu... Och den jag skulle vilja ha allra mest ifrån, går inte riktigt... Och det är lite fördömt...

/Kram

Vakna. Gymma. Åka hem. Springa. Mat. Dusch. Jobb. Hemma.

Min mage kurrar jätte baota mycket. Den känns som ett enda stort hål, ett gigantiskt tomrum som bara väntar på att fyllas ut. Jag måste bara hålla ut en liten, liten stund till. Jag räknar ned...

Tidigare idag då vi åt mat ute lekte några små pojkar på sin gård med knallpulverpistoler. Jag kom ihåg att Daniel också hade en sådan när han var liten. Eller snarare lite äldre, han var skraj för dom ett tag. Haha... Kanske itne konstigt, men jag kan leve så länge på att han var en mes då han var liten, men inte jag! Kanske charmigt? Fast NÄ. Utöver den smällande mackapären så var pojkspolingen även rädd för clowner då vi var på cirkus (precis som pappa då han var liten), och inte nog med det så var han rädd för raketer och smällare, stackars barn. Sitta inne och kura som en annan vovve med svansen mellan benen då alla andra ville fira.

Vi tackar för att han kommit över sina rädslor. Själv byggde jag pistoler till barnen på dagis. Lyssna noga nu när jag berättar hur dom var uppbyggda och konstruerade (ni kan prova själv hemma). Dock ganska avancerat men ni kan alltid be en vuxen om hjälp. OKEJ: Tag två dupploklossar, sätt därefter ihop den ena tvärs över den andra längst upp. Jag var grym...

Det är dock inte allt. Men för idag är det deffinitivt det. Jag måste själv smälta det här först, sen går vi kanske vidare. Nej, ärligt talat var det nog ingen fara, tendensen att jag skulle förvandlas till en minigangsta var nog ganska minimal på den tiden. Jag hade ju mina gosedjur hemma, gud i nådas vad dom höll mig kvar på jorden. Dom höll mig kär, eller tvärtom.

/Dinner is served

Små mammutar små mammutar snart finns dom inte mer, små mammutar små mammutar...

Utdöda e ni allihopa allihopa allihopa, du med! men inte jag!...

Klappa händerna och du får leva kvar "klapp" "klapp"...

Den gör mig glad

Nee...

Jag vill bara komma bort hemifrån och åka till morfar

Jag mår så himla illa, har ätit alldeles för mkt